Blogg # 9 Frukost med Sara & Thomas i Ramallah på Västbanken

En torsdag frukost i september 2023, på mitt hotell i Ramallah, råkade jag sätta mig vid ett upptaget bord. Jag hade inte lagt märke till en handväska i en stol på bordets motsatta sida. En kvinna kom och satte sig vid väskan. Jag frågade om jag kunde sitta kvar och hon nickade jakande och avmätt.  

Kvinnan mitt emot mig heter Sara. Hon är från Tyskland och ca 50 år. Vi åt tysta på var sin sida av bordet. Men efter en stund tittade hon mer direkt på mig. Hon frågade artigt vad jag gör i Ramallah och jag svarade. Efter en stund kom hennes kollega Thomas, en man runt 50 och satte sig vid vårt bord. Strax kom ytterligare två av deras kollegor. När jag berättat för dem om det jag gör i Gaza och i Ramallah blev de mycket intresserade. De ställde massor av frågor. De var del av en tysk think-tank/fact-finding till Israel & Palestina för att studera pressfrihet. De flesta av dem var journalister på tysk public service radio och TV. Vid 9-tiden samma morgon stod hela deras delegation på hotellets trappa. De var ca 15 personer.

Al Manara - det gamla centret i Ramallah, Västbanken

En bit in i frukosten frågade jag Sara vem de ska besöka och om deras program efter Ramallah. Då blev Sara plötslig undflyende. Efter en kort tystnad svarade hon: ”Detta är väldigt komplicerade frågor”.  Först var jag förvånad, för jag hade bara ställt enkla frågor om vad de skulle göra. Men snart anade jag något av problemet. De skulle studera pressfrihet i både Israel och i Palestina. Och de var lågmält men uppenbart kritiska. De skulle nog träffa högt uppsatta personer på båda sidor. Debattläget i Israel just nu är mycket spänt runt det lagförslag som Netanyahus regering presenterat. Den 4 juli i år skrev den israeliska tidningen Haaretz att regeringens lagförslag innebär krav på lojalitet med ”Jewish supremacy.” [1] Samma tidning kallar de judiska bosättarna i israels regering för ”judiska fascister”. [2]  Reportrar utan gränser kräver att Israel slutar attackera palestinska journalister. [3] Och på Västbanken attackeras palestinska journalister både av Israel och av de Palestinska myndigheterna. [4] (alla noter med länkar finns längst ned i artikeln)

 Sara och hennes kollegor åker rakt in i en politisk krutdurk. Vi kan förstå hennes undflyende svar.

Framför mig denna frukost satt en kvinna från Tyskland som såg plågad ut. Jag ställde inga följdfrågor. Alla européer bär inte Saras och Tysklands börda. Men Europas ansvar för Israel/Palestina-frågan är omfattande. Antisemitismen och Förintelsen som tvingat och tvingar Europas judar att fly Europa är en del av ansvaret. Alla i Europa bör besöka något av nazisternas koncentrationsläger som ännu finns. Efter att man sett den industriellt organiserade ondska som dödade ca sex miljoner judar, romer, samt delar av oppositionen förstår man vikten av arbete mot antisemitism och annan rasism idag. Det Brittiska Mandatet Palestina 1922 -1948 är den andra delen av Europas ansvar.  I det Brittiska Mandatets regler inkluderades det brev som Englands utrikesminister, Lord Balfour, i november 1917 skickat till judiska ledare i Europa. Där stod bla:

Elledningar i Gaza City

Hans Majestäts regering ser på en i Palestina upprättad nationell hemvist för det judiska folket och kommer att på bästa sätt bemöda sig om att underlätta verkställandet av denna avsikt, under den otvetydiga förutsättningen att intet må göras som kan inverka menligt på de mänskliga eller religiösa rättigheterna hos befintliga icke-judiska samhällen i Palestina, eller de rättigheter och den politiska ställning som åtnjuts av judar i något land.[5] 

I Lord Balfours brev, ovan, nämns judars nationella rättigheter i Palestina. Araberna däremot gavs inga nationella-, men endast mänskliga och religiösa rättigheter. Lord Balfour beskrev araber som den icke-judiska befolkningen, men då utgjorde judar endast ca 10 % och araberna 90 % av befolkningen i mandatet. Britterna skapade en stat för judar där det redan bodde ett folk.  

Gatulivet i Ramallah har mer pengar än i Gaza City

Dessa två perspektiv förknippas i regel med var sin part i konflikten och klyver dessutom ofta debatten om Israel/Palestina. För den ena halvan är konfliktens viktigaste orsak antisemitismen. För den andra halvan är Europas och Israels kolonialism viktigast. Motsättningarna skärps när båda perspektiven kräver ett nästan exklusivt tolkningsföreträde på grund den moraliska tyngd de äger. Men, den som väljer endast ena perspektivet riskerar att göra Israel/Palestina-frågan till ett undantag från hur vi annars förstår världen. Detta är emotionellt begripligt, men gör att man blundar för komplexiteten. De tyska journalisterna ville inte blunda. Därför tvekade Sara.

 När journalisterna insåg att jag bott hela augusti månad i Gaza, då insåg jag vidden av den uppdämda vetgirigheten runt Gaza.  De bad mig att jämföra Gaza och Västbanken, de ville veta om jag känt mig hotad i Gaza, de ville veta hur det i allmän mening är i Gaza, dvs mina övergripande och allmänna intryck och iakttagelser. Den stora skillnaden mellan Ramallah på Västbanken och Gaza City, svarade jag, är att det finns mycket mer pengar i Ramallah. I jämförelse är Gaza City som en stad i ett mycket fattigt land i tredje världen. I Gaza City ser man t.ex. ofta att sopor och varor transporteras av åsna med vagn. Det gör man sällan i Ramallah.

 De ville veta om Hamas har stöd i Gaza eller ej, om människor är lojala med Hamas och om invånare på Västbanken är lojala med PA. Jag svarade att många i Gaza menar att Hamas (och andra militanta grupper i Gaza) är de enda som försvarar Gaza mot Israels attacker. Därför har de militanta grupperna ett visst, men kluvet, stöd. Och samtidigt är Hamas illa omtyckta för sin moralpolis och det finns bevis för att polis i Gaza torterar fångar, även om Hamas politiska ledningen menar att tortyr är förbjuden. Uppenbarligen har de inte kontroll. Och, den instängda situationen i Gaza skapar sin egen negativa spiral. När Hamas söker efterlysta personer i en moské som inte är deras egen, då tar de inte ens av sig skorna. Men, till och med Israels soldater tog av sig skorna i moskéer, säger folk i Gaza, med förakt i rösten.

Bredvid köpcentret i Gaza City ser vi överfyllda soptunnor.

I mina svar återgav jag gärna egna erfarenheter från Gaza, tex från en föreläsning jag höll för Society for Women Graduates i Gaza i augusti. Temat var Women and governence. Åhörare var ca 30 inbjudna män och kvinnor från civila samhället och från Hamas myndigheter i Gaza. Under diskussionen efteråt utbröt ett öppet kritiskt samtal. Personer från civila samhället kritiserade Hamas myndigheten i Gaza och en kvinna från myndigheten gick i försvar. När jag återberättade detta i Ramallah lyssnade alla runt bordet mycket intensivt. Intresset är begripligt. För det är väldigt få som kommer till Gaza nuförtiden.

Under frukosten märktes att EU:s no-contact mot Hamas knappast har stöd bland journalister i Tyskland. De vill besöka Gaza men har svårt att ta sig dit. Orsakerna är flera. Sedan hösten 2007 har Israel stängt gränserna till Gaza och denna blockad är fortfarande i kraft.[6]  Den har kritiserats av bl.a. Sveriges f.d. utrikesminister Carl Bildt [7]  Utan besök på plats sjunker kunskapen om dynamiken i Gazaremsans sociala och politiska liv. Det komplexa försvinner och ersätts med ytliga stereotyper. Efter 2007 har det internationella biståndet riktats från Gaza till Västbanken. Nu ger Qatar mest stöd till Gaza. 2022 skrev Omar Shaban vid Arab Center i Washington DC:

But the PA did not neglect the Gaza Strip after splitting with Hamas, and provides part of the aid supplied to Gaza. Meanwhile, Qatar became—for humanitarian as well as political reasons—the main provider for the Gaza Strip. From 2012 to 2021, the small peninsular nation gave the Gaza strip $1.3 billion, including $500 million following the Israeli assault on Gaza in May 2021. [8]

I samma artikel refererar Omar Shaban siffror från OECD som visar att det samlade biståndet till Västbanken och Gaza från 1994 – 2020 uppgår till strax över 40 miljarder USD. Men Gaza får alltså en krympande del. Det gör i sin tur att nöden och isoleringen i Gaza ökar. Effekterna fångas pregnant av Nathan J Brown vid Carnegie-stiftelsen i USA, som beskriver läget i Gaza som: ”disastrous humanitarian conditions, radicalization, and periodic bouts of violence.” [9]  

Vanliga fordon i Gaza City - sopor dragna av åsna, varor dragna av häst

Sara berättade att hon arbetar med utbyte mellan journalister i Tyskland och journalister i Tunisien. Hon var mycket imponerad av Sveriges Radios och Sidas stöd till pressfrihet. Men, berättade Sara, regimen i Tunisien utvecklas tyvärr i en alltmer auktoritär riktning. Sara bad mig att reflektera över vad jag menar orsakar tilltro eller misstro mellan medborgare och staten i arabvärlden. I Norden och i Europa, litar vi i regel på staten, sa jag. Staten ger oss medborgare skydd och välfärd. I Mellanöstern däremot, har medborgarna aldrig fått skydd av staten. De har styrts av imperier eller kolonialmakter. Palestina har inte haft någon stat som kunnat skydda sin befolkning. Utan stöd från staten söker individen stöd hos sin familj, sin religion eller företag.

Denna frukost blev ovanligt intressant. Jag är glad att jag satte mig vid fel bord. Under frukosten bytte jag mailadress med Sara och Thomas. Deras attityd innebär att de inte blundar för någon del av verkligheten, men ser komplexiteten och kan ha en kritisk solidaritet med båda folken.

De tyska journalisterna och jag bodde på samma hotell. Men namnen är ändrade.

[1] Haaretz Editorial | 2023-07-04 “An Oath of Loyalty to Jewish Supremacy” https://www.haaretz.com/opinion/editorial/2023-07-04/ty-article-opinion/an-oath-of-loyalty-to-jewish-supremacy/00000189-2270-dcb5-a5df-677561a80000

[2] Salomon, Esther: When a Jewish fascist moves into your neighborhood. Haaretz, 23-09-10. https://www.haaretz.com/israel-news/haaretz-today/2023-09-10/ty-article/.highlight/when-a-jewish-fascist-moves-into-your-neighborhood/0000018a-7fed-d464-a1ce-7fed81800000

[3] Israel must stop targeting Palestinian journalists. 23-04-26.RSF, Reporters Without Borders  https://rsf.org/en/country/israel

[4] Palestine. https://rsf.org/en/country/palestine.   

 [5] 99 år sedan Balfourdeklarationen i dag. Israels ambassad, Stockholm 2016-11-02 https://embassies.gov.il/stockholm/NewsAndEvents/Pages/Balfourdeklarationen-och-den-judiska-r%C3%A4tten-till-ett-nationellt-hemland.aspx

[6] Utrikespolitiska institutet, landguiden. Hela världen på ett ställe:  Palestina – Modern historia https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/palestina/modern-historia/

[7] Efter vecka i Mellersta Östern (hösten 2012)  ”blockaden av Gaza måste hävas”. https://carlbildt.wordpress.com/2012/11/19/efter-vecka-i-mellersta-ostern/

[8] Shaban, Omar (2022): International Aid to the Palestinians: Between Politicization and Development. Arab Center Washington DC, 22-08-04. https://arabcenterdc.org/resource/international-aid-to-the-palestinians-between-politicization-and-development/

[9] Brown, J, Nathan: Time to Rethink, But Not Abandon, International Aid to Palestinians. Carnegie Endowment for International Peace, 2018-12-17. https://carnegieendowment.org/2018/12/17/time-to-rethink-but-not-abandon-international-aid-to-palestinians-pub-77985