Blogg #8 Akram driver media club

Akram jobbar sedan några år heltid på Civitas Institute i Gaza City med att bland annat göra filmer, podd, och en populär webb-baserad politisk klubb. Den politiska klubben låter vanliga människor ringa in och diskutera politik. Yasmine leder samtalet i den politiska klubben och om hon fortsätter som programledare tror många att hon blir ett kommande nyhetsankare. Men vem vet vad hon kommer att hitta på? Civitas Institute i Gaza är en organisation i det civila samhället. Det är en plats där människor kan växa. Yasmines politiska klubb är väldigt populär. Ni ser henne bilden nedan. Akram planerar helheten, skriver manus till filmer och serier, och även han syns på bilderna längre ned.

Akram och de andra intellektuella runt honom har gjort flera filmer. En uppskattad film handlade om fyra flyktingar på väg till Europa som simmar i havet och finner en flytande bräda. Äntligen kan de få lite hjälp att inte drunkna av ren trötthet. Men brädan bär inte alla fyra och vem ska få flythjälp? Filmen kretsar runt etiska dilemman. Den spelades in i Gaza hamn en tidig morgon medan skådespelarna sam bredvid en båt där kamera och mikrofoner hanterades av Akram och hans vänner. Men först krävdes en hel del förhandlingar med myndigheterna för att få tillståndet att filma.

Yasmine, ett blivande nyhetsankare

En annan film av Akram och hans kollegor utspelar sig i en källare i Europa. Där ”bor” 10 - 12 killar som flytt till Europa från olika länder i Mellanöstern. Deras ”hem” är var sin madrass, packad tätt bredvid de andras madrasser på golvet i det lilla rummet. Plötsligt ringer en mobiltelefon. Det är en av killarnas mamma som frågar hur hennes son, som heter Khaled, har det i Europa. Har han ett jobb? Hur bor han? Har han vänner? Khaled berättar om hur fint livet är och hur fint han bor i Europa. Samtidigt ser vi i publiken att Khaled och alla andra i källaren skäms för att de inte kan tala sanning som sina liv i Europa.

Merparten av arbetet inom civila samhället i Gaza görs av volontärer. Civitas olika projekt finansieras av bistånd från Schweiz, USA, EU och Sverige. Projekten har medel nog att anställa endast en eller ett par personer. Och när ambitionen är större än budget så ber man individer att bli volontärer. Volontärer har i regel studier på dagen, så de är mest aktiva inom civila samhället på eftermiddagen eller kvällstid. Detta fungerar så länge personen är en ung student utan försörjningsbörda för en familj. Och det fungerar bäst för unga killar, snarare än för unga tjejer. Eftersom Gaza är så konservativt kan tjejer inte vara ute ensamma på kvällen.

I dessa dagar, sent i augusti 2023, bygger Akram och hans kollegor/volontärer ett skjul på taket ovanför Civitas Institute. Där kommer de snart att spela in en serie som handlar om sociala problem och urbaniseringen i Gaza.

I seriens fem avsnitt bor tre killar i skjulet på taket.  De kommer från utkanterna av Gaza-remsan, från gränsen mot Israel eller från gränsen mot Egypten. Av olika skäl är killarna desperata att finna ett jobb, vilket som helst. Därför flyttar de liksom merparten av jordens befolkning, till en större stad. Det finns enorma sociala skillnader inom Gaza City. Alla tre trodde att de hade hyrt en ovanligt billig möblerad lägenhet med AC, toalett och rinnande vatten i ett nytt hyreshus. Men hyresvärden hade lurat dem. De hamnade istället i ett skjul på taket utan varken AC, rinnande vatten, sängar eller ens en toalett.

Akram framför skjulet på taket

En av de tre killarnas pappa har blivit sjuk och kan inte längre försörja familjen. Sonen måste skaffa sig ett arbete. En annan av de tre är son till en fd förmögen man och sonen är utbildad ekonom i Cambridge, UK. Men pappans företag gick i konkurs, kanske under Covid, och familjen har förlorat alla sina tillgångar. Sonen trodde att han skulle jobba i pappans företag, men det går alltså inte. Han måste skaffa sig ett arbete.

Medan de bor på taket kan han som är utbildad i Cambridge förklara Gazas ekonomiska skillnader för de andra. Den tredje unge mannen kommer från en familj som haft några pengar sedan 1948. Sommaren 1948 flydde de från gård och grund i sin by i det som blev Israel. Sedan generationer hade familjen ett jordbruk inte långt från Gaza City, men på andra sidan gränsen. Under senaste kriget mellan Hamas och Israel förstördes deras hus åter av Israel och familjen har åter förlorat allt. Den unge mannen flyr igen. Denna gång till skjulet på taket. I Gaza är den generella arbetslösheten ca 48 %, och bland ungdomar är den långt högre. Sedan Israel hösten 2007 stängde gränserna kan Gaza numer exportera endast 5% av sin tidigare export. Men Israel levererar sina varor till Gaza. Det syns i Gaza City på de kartonger fyllda av frukt och grönsaker, med text på hebreiska, som dagligen levereras i lastbilar från Israels jordbruk och varuhandel. Detta får effekter som inte gynnar Gazas egen ekonomiska utveckling.

Under serien blir dessa tre unga män publikens vägvisare genom delar av Gaza som många inte ser eller inte vill se: korruption, nepotism, exploatering och missbruk. Publiken anar den stora internationella politiska konflikten i bakgrunden, de anar krigen, och att gränserna runt Gaza är stängda, men serien byggs runt de tre unga männens försök att skapa sig anständiga liv. Många i Gaza känner igen sig i de tre unga männens berättelser.

Hamdi bakom skrivbordet och Akram visar en kamera

Jag har frågat Akram varför det är så få tjejer med i hans filmer och i hans program. Han tittar på mig, på en gång olyckligt och samtidigt nästan överseende. Och hans förklaring är lika självklar när jag hör den, som det absurda i att leva i Gaza.

Inspelningen av Akrams filmer sker i regel på kvällstid. Orsaken är att han är beroende av volontärer som skådespelare. Han kan inte ge dem en ordentlig lön. På dagen pluggar de eller arbetar. De är lediga endast på kvällen. Yasmine spelar in sina poddar på dagtid.

Och, en ung kvinna i Gaza kan inte vara ute ensam på kvällen. För alla i det mycket konservativa Gaza vet, eller tror att de vet, vad en ung tjej gör utomhus på kvällen. En faktor är alltså konservativa hjärnspöken och kontroll av unga kvinnor. En annan faktor är det som ibland kallas familjens heder. För även om Akram lovar att betala taxi till och från inspelningen av filmerna, så kan tjejen ändå inte riskera sitt rykte. Det går inte att kontrollera skvaller eller missunnsamhet. Varken i Sverige eller i Gaza. Men situationen är mångfalt mer utsatt i Gaza. Den som redan har försvinnande liten kontroll över sin framtid, den har inte råd att förlora sitt rykte.

Akram har frågat flera unga tjejer. Många är både intresserade och kvalificerade, men ingen är beredd att delta i en filminspelning. När vi pratar vidare säger Akram att filmernas kvalitet skulle höjas om fler perspektiv hade kunnat inkluderas, om både killar och tjejer hade deltagit som skådespelare. Men, ingen tjej vill eller snarare kan ställa upp.

Och varför är just Gaza så konservativt? Eller, varför finns konservativa och patriarkala värderingar över huvud taget?

Värderingar beror i hög grad av individernas fysiska säkerhet. Sverige finns långt upp till höger. Palestina finns långt ned till vänster, strax höger om Egypten som är längs till vänster.

Under drygt 40 år har World Values Survey (WVS) studerat värderingsförändringar. Denna forskning visar att människor som växer upp i länder med krig och väpnade konflikter, med en statsapparat som ingen kan lita på, och med stor social och fysisk osäkerhet, de får väldigt konservativa värderingar. Värderingar är en slags sjökort som människan använder för att navigera i farliga vatten med många farliga grund just under ytan. Värderingar hjälper individen att undvika risker.

Men, för dem/oss som växer upp med fred och generell välfärd blir värderingar helt annorlunda. I Sverige garanteras trygghet och utbildning via ett kontrakt mellan individen och staten. I en demokrati kan individer lita på staten. När medborgaren betalar sin skatt så är medborgaren trygg, har tillgång till sjukvård och får bra utbildning samt många möjligheter i livet. Staten betalar för den högre utbildning och forskning som gör att både Scania, LKAB,  AstraZeneca och all offentlig förvaltning har kompetent personal att anställa. Men i ett samhälle som Gaza-remsan med återkommande krig och utan offentligt finansierad välfärd är högre utbildning och någorlunda social trygghet möjliga endast via ett kontrakt mellan individen och familjen. De få som har en mycket stark familj klarar sig bättre och kan gå långt. Men de flesta gör inte det. Men alla är beroende av familjen, och beroendet har ett pris. När individen måste be familjen om stöd för studier, för stöd när den är arbetslös, för stöd vid sjukdom eller en olycka, för stöd vid handikapp, vid vård av sjuka barn etc,  då blir beroendet av familjen starkare. Ju större beroende ju mer lojal måste individen vara med familjen. Därmed blir värderingar mer kollektiva och konservativa. Men ingen individ är helt självständig. I Gaza är individen beroende av familjen. I Sverige är individen förstås också beroende av familjen, men för sin välfärd och utbildning även beroende staten och att alla betalar sin skatt.

Alaa är konstnären som målade flickan med glödlampor i håret. Hon hör till det de kreativa unga intellektuella i Akrams media club.

Akram, Alaa, Hamdi, Yasmine och deras kollegor på Civitas Instiute gör film och poddar där de problematiserar politiken, säkerheten/osäkerheten och de vägar ut i livet som under dessa villkor, erbjuds unga män och kvinnor i Gaza.  Akram och hans intellektuella vänner gör detta i civila samhället, dvs, organisationer som i hög grad lever genom stöd från olika biståndsorganisationer i väst. Ofta hör man att det finns ca 3000 organisationer i civila samhället på Västbanken och i Gaza. Om Palestina varit en välfärdsstat, och om gränserna runt Gaza varit öppna, och om befolkningen i Gaza kunnat resa och handla fritt, dvs, om världen hade varit en annan, då hade allt varit annorlunda. Men, i nuläget blir biståndet en liten ersättning för det slags stöd som föreningar och fritidsgårdar får eller borde få, i varje välfärdsstat. Biståndet är alltså en slags plåster på såren, men egentligen ingen lösning av de grundläggande problemen. Civila samhället blir ändå en viktig ventil och ett rum där en diskussion kan pågå och där analyser och kritik kan formuleras. Men de riskerar alltså, både på Västbanken och i Gaza, att arresteras bara för att de säger något som regeringen ogillar.

En annan värld är alltid möjlig, men just nu finns Gaza-remsan bara i den enda värld vi nu känner till.