Blogg #7 Konst & teater

Nedan ser ni en bild av Alaa Kamal Al Jabari, en ung konstnär från Gaza som nyligen ställde ut några av sina bilder på Centre Culturel Francisais i Gaza. Flickans tankar får inte plats i huvudet. Ungefär som att flickan inte heller har plats att leva 10x36 km längs Gaza-remsan.

Tankar som är större än huvudet

Ali Mohanna är en ung skådespelare i Gaza som startat ett kulturcenter på stranden där skräp omvandlas till byggnader och till konst. Hans kulturcenter gör även politisk teater. Kulturcentret heter Al Bahar Ilna - Havet är vårt, och har tillstånd från kommunen i Gaza att använda en bit av Medelhavets strand. Ni ser honom på bilderna nedan med en målad flaska i handen. Al Bahar Ilna har en verkstad där konstnärer lär barn att skapa konst av det material som finns. De återanvänder allt från glas- och plastflaskor till bildäck, kylskåp, avlagda kläder och delar av söndertrasade hus och hem, efter Israels många attacker mot Gaza.

Ali Mohanna är en skarp analytiker med kritisk blick. Längre ned ser ni en bild av en pil ritad i sanden. En natt satt Ali och jag samt några andra vänner på stranden och drack te. Dagarna är så varma i augusti att man endast lever på natten. Dagen måste bara överlevas. Vårt samtal på stranden kom att handla om FN-organet UNRWAs bistånd till Gaza. Medan han pratade ritade Ali Mohanna en pil i sanden. Lite längre ser ni pilen i sanden som pekar åt höger.  

-       Allt bistånd till Gaza, även UNRWAs bistånd, sa Ali Mohanna, är som en sån här pil som någon tryckt långt upp i ändan på dig. Den är svår att dra ut.

En bakgrund till denna bild är att Israel efter 2007 endast tillåter Gaza att exportera ca 5 % av sin export före 2007. Tidigare har företag i Gaza exporterat bla snittblommor, andra jordbruksprodukter, plast- och tygprodukter. Men numer får alltså företagare in mycket mindre kapital. Arbetslösheten är idag ca 47 %. Gaza blir därför mer och mer är beroende av bistånd för att överleva. I Gaza kallas Israels metod för ”Näsan över vattenytan”.

Ali Mohanna, skådespelare och föreståndare för kulturinstitutionen Al Bahar ilna - Havet är vårt.

För ca ett halvår sedan satte Al Bahar Ilna upp en pjäs som handlade om Gaza. Pjäsen utspelade sig i ett söndertrasat parkeringshus under ett sjukhus som fallit sönder pga en jordbävning. I pjäsen anar ni att Israels attacker upplevs som lika omöjliga att påverka som en naturkatastrof, men den kritiska udden är riktad mot ledarskapet i Gaza. Mohammad al Maghot (1934-2006) en syrisk författare skrev pjäsen i dess originalversion.

Nedan kan ni läsa kort resumé av pjäsen Under sjukhuset, som Ali Mohanna gav mig för en dryg vecka sedan.  

En jordbävning inträffade och av en tillfällighet kom fem personer att stängas in under sjukhuset i dess parkeringshus. Dessa fem kände inte varandra sedan förut. En var polis, en var en framgångsrik affärsman, en var politiker, en var religiös ledare och en var en vanlig medborgare.

 De hade just parkerat bilen eller de var på väg ned till parkeringshuset, eller de skulle besöka en sjuk släktning på sjukhuset.  De hade alla olika ärenden i sjukhuset. Efter jordbävningen låg de alla smutsiga på golvet i ett litet rum som skapats när väggarna och taket fallit in. Det var en ren tur att denna lilla ficka mellan betong-blocken skapades. Alla fem hade lika gärna kunnat vara döda. Efter jordbävningen undersökte de varandra och märkte att alla överlevt och var oskadda. De har alla klarat sig och det har nästan skett ett under. Politikern tar genast fram sin telefon och försöker ringa. Han är stressad. Han har viktiga möten som han missat. Men det finns ingen täckning. Hans telefon är död. Så han rycker till sig telefonen från den som stod närmast och det råkade vara den vanlige medborgaren. Men även hans telefon saknar täckning. Ingens telefon har täckning. Det verkar som om själva systemet gått sönder.

Ali Mohanna visar verkstaden på Al Baher ilna för en besökare

Nu växer paniken. De ropar på hjälp, men ingen hör dem.

De börjar försöka ta sig ut. Men det är helt omöjligt. De försöker klättra upp, de försöker gräva bort grus och betong med händerna, men det är helt omöjligt. Så de måste vänta. De känner inte varandra, men några känner igen politikern och en annan känner igen den religiösa ledaren eller affärsmannen. Det visar sig att ingen har med sig vare sig något att äta eller att dricka. Timmarna går. Irritationen växer.

Plötsligt kommer det människor uppe på markytan som ropar ned genom en spricka:

-       Finns det några levande människor under sjukhuset?

-       Ja, svarar affärsmannen stressad. Jag är här och fyra andra.

-       Har ni någon sårad hos er, frågar rösterna från marken?

-       Nej, vi har inga sårade, svarar affärsmannen. Vi har klarat oss. Kan ni hjälpa oss upp?

-       Nej vi tyvärr, det är så många sårade så ni får vänta, nu hjälper vi bara de som är skadade. Ni måste visa tålamod.

Så blir det tyst under sjukhuset. Alla ser på varandra. Alla utom polismannen, som har somnat. Vem av de fem ska bli skadad så att alla fem kan få hjälp att komma upp? Efter några sekunder ser alla utom polismannen på den vanliga medborgaren. Skulle inte den vanlige medborgaren kunna ta på sig att bli skadad? För då skulle alla kunna komma upp? Ett förslag väcks, att de andra bryter en arm på honom och slår honom i ansiktet med stenar så att han blöder. Det borde väl räcka som skada, för att alla fem ska få komma upp.

 Affärsmannen och politikern lovar att betala för mannens sjukvård när de kommit upp. Den religiösa ledaren utlovar Guds välsignelse. Politikern börjar nu planera för hur han ska göra när räddarna kommer. Han tänker bära den skadade på ryggen så att det blir bra bilder på honom. Det blir bra för honom i nästa valrörelse.

Så, politikern väcker polismannen och ger honom order om att bryta armen på den vanlige medborgaren.

Ali Mohanna ritar en pil i sanden. Om den tryckts in i kroppen är densvår att dra ut.

När detta är gjort ropar de uppåt. Polismannen somnar igen. Men de andra ropar uppåt. De har en skadad. Det blev ett ras i deras lilla ficka under sjukhuset. En av dem blev skadad. De tror att armen är bruten. Det är bråttom. Han måste få hjälp att komma ut. De vrålar av alla krafter.

De som är på markytan återkommer. De tittar ned genom sprickan på dem under sjukhuset.

-       Det ser inte bra ut för den skadade, säger de när de fått syn på honom. Han borde verkligen komma upp. Men under de senaste timmarna har vi funnit massor av skadade, och många är mycket mer allvarligt skadade än mannen med den brutna armen. Därför, fortsätter de på markytan, nu hjälper vi bara de som är döende.

-       Men vi måste komma upp ropar de under sjukhuset.

-       Tyvärr, svar de från markytan. Nu hjälper vi bara döende. Ni måste visa tålamod.

Nu håller gruppen under sjukhuset på att brisera. De är desperata att komma upp. Alla tittar på den vanlige medborgaren som fått en bruten arm. Skulle inte han kunna ta på sig att dö för de andra? Han behöver inte tänka på sin fru och sina tre barn. De kommer att få stöd från affärsmannen och politikern. Den religiösa ledaren lovar honom en plats i paradiset eftersom att han offrade sitt eget liv för andra. Politikern intygar värdet av att man ställer upp för varandra i svåra tider. Det gäller att skapa goda förebilder som människor kan ta efter. Polismannen sover i ett hörn.  

Så, politikern väcker polisen och ber honom att slå ihjäl den vanlige medborgaren. Sedan ropar politikern till dem på markytan. Här slutar pjäsen. Skådespelarna bjuder in publiken till samtal.

Al Bahar ilna lär barn att uttrycka känslor - bland genom att måla på tomflaskor

Pjäsen om jordbävningen är framförd på Al Bahar ilna i Gaza. Manus är skrivet av Ali Mohanna. Den nämner ingen ort och inga namn. Men alla i Gaza förstår att den handlar om deras egen situation.