Blogg #3 - Hathims tvätteri i Gaza City

En morgon, en dag denna vecka, lämnade jag min tvätt hos den lokala tvättinrättningen, som ligger vägg i vägg med kontoret. Hathim driver tvätten och är en gentleman i medelåldern. Åren 1983 - 1989 utbildade han sig i business administration i USA och talar utmärkt engelska, Min arabiska är ännu för klen för samtal. Hathim tog emot min tvätt och skrev ett detaljerat kvitto där han räknade upp alla de plagg jag lämnat in. Vi småpratade lite och sedan bjöd han mig på en kopp kaffe. Hathim sa, ursäktande, att min tvätt kommer att vara klar först på eftermiddagen nästkommande dag. Orsaken är att Gaza City har elektricitet endast ungefär 7-8 timmar per dygn, och i regel mellan kl 14-19. Därför hinner tvättinrättningen inte få min tvätt klar samma dag. Hathim beklagar.

Min granne Hathim som äger tvättinrättningen

Under kaffet satt vi vid ett litet bord i hans butik mellan hans stora tvättmaskiner och långa ställ där det nu hängde glest med tvätt i plastpåsar. Affärerna är inte vad de varit.

Hathim börjar berätta om sitt liv och hur affärerna går. Eller snarare om hur affärerna en gång hade gått. En gång hade han tre tvättinrättningar i Gaza City och 10 anställda. Nu har han kvar endast en butik och en anställd som arbetar några timmar då och då, när det finns jobb. Under mitten av 1990-talet, i början av fredsprocessen mellan Israel och Palestina, var det många organisationer från Europa och från resten av världen som öppnade kontor i Gaza. Då fanns en optimism. Många använde Hathims tvättinrättning och affärerna gick fint. Dessutom bodde många tillfälliga besökare i de hotell som byggdes medan Oslo-processens ännu gav hopp. Hathim berättade stolt att alla hotell i Gaza City en gång använt hans firma för att tvätta sängkläder, handdukar mm. Även många av de utländska anställda inom UNRWA hade använt Hathims tvättinrättning. UNRWA finns i Gaza sedan 1950-talet och är FN:s särskilda organisation för stöd till palestinska flyktingar. Även början av 2000-talets var bra för Hathims affärer. Men världspolitiken skulle ändras och därmed även villkoren för affärer.

Delar av Youth without borders I Gaza City, och författaren i förgrunden.

År 2006 höll Palestina val. Valen var väl bevakade och hela världen – inklusive Carl Bildt – intygade att valen genomförts rättvist och demokratiskt samt att resultatet avspeglade folkets vilja. Detta är väsentligt, för både Fatah och stora delar av västvärlden förvånades när det visade sig att Hamas hade vunnit. Och nu inträffade något märkligt. Före valen hade västvärlden insisterat på att Palestina skulle genomföra val. Men efter valen bestämde sig USA, EU, Ryssland och FN för att inte ha någon kontakt med valets segrare, med Hamas. De utvecklade istället en non-contact policy gentemot Hamas och förbjöd kontakter med dem. Därför har Sverige och EU, ännu ingen kontakt med Hamas, trots att Hamas styr över Gaza. På grund av denna non-contact policy vet EU och Sverige allt mindre om Hamas och samtidigt sjunker även kunskapen om islamismen och dess betydelse i hela Mellanöstern. En orsak bakom denna non-contact policy är Hamas självmordsattacker och deras missiler mot Israel. Hamas missiler dödar oskyldiga civila i Israel och därmed bryter Hamas mot folkrätten, vilket de ska fördömas för. Samtidigt använder Israel ett oproportionerligt omfattande våld mot Gaza och därmed bryter även Israel mot folkrätten, vilket även de ska fördömas för.

Medelhavet rullar in mot Gazaremsan

Alla vet samtidigt det självklara och det svåra: fred sluter man med sin fiende.Idag säger allt fler att denna non-contact policy har misslyckats, eller rent av varit kontraproduktiv. Den har inte lett till avspänning men har snarare ökat polariseringen och lett till att Hamas slutat samarbeta med demokratier i väst och istället sökt stöd hos Hizbollah i Libanon och även från Iran. Väst odlar nu kontakten med Fatah och den palestinska myndigheten, men dessa har inte utlyst något val sedan 2006. Många menar därför att väst stödjer regimer som negligerar demokratin, för att de är rädda att förlora makten till islamister i demokratiska val.

Olivträd öster om Gaza City

Tidigt under 2007, ungefär ett år efter valet, kom Fatah och Hamas emellertid överens om hur makten skulle delas dem emellan. Men överenskommelsen var bräcklig och under sommaren 2007 utbröt ett inbördeskrig i Gaza mellan Fatah och Hamas. Bakgrunden är komplex. Men ett kännbart resultat blev att Israel hösten 2007 införde en blockad mot Gaza. Före blockaden kom cirka 3000 lastbilar till Gaza varje dag med varor och förnödenheter. Efter blockaden kom länge endast cirka 10 lastbilar varje dag. Idag november 2021 kommer dagligen cirka 450 lastbilar från Israel till Gaza och idag får Gaza exportera varor via 25-30 lastbilar varje dag. Gaza lider alltså brist på det mesta. På grund av blockaden är det sedan 2007 få eller inga utländska organisationer som har personal stationerad i Gaza. Hathim får färre kunder.

Sedan 2007 har relationerna mellan Fatah och Hamas försämrats än mer. De är två helt olika politiska organisationer, både geografiskt och ideologiskt. Fatah är sekulära nationalister som via Oslo-avtalet (1993) slutit fred med Israel. 1993 var Hamas helt emot Oslo-avtalet. Hamas är del av det Muslimska Brödraskapet som bildades i Egypten 1928. Brödraskapets grundades i hög utsträckning som reaktion emot det brittiska koloniala styret i Egypten men längre fram har Brödraskapet även motarbetat de sekulära nationalister som styrt Egypten, tex Gamal Abdel Nasser. Motsättningarna i Palestina är del av ett större mönster. Efter den arabiska våren 2011 har klyftan vuxit mellan islamister och sekulära nationalister i hela Mellanöstern. Dessa motsättningar är komplexa och går flera hundra år tillbaka i historien. De handlar bland annat om att många i Mellanöstern vill utveckla sina samhällen utan de politiska strukturer och utan de ideologier eller andra tankemönster som kommit dit från Europa.

Om Europa och Sverige vill medverka till fred i Israel/Palestina-frågan bör skickliga diplomater i många länder skyndsamt ta reda på mer om hur både islamister och sekulära nationalister, och Europa själva, tänker över vilken relation vi vill ha till våra grannar söder om Medelhavet. Det är hög tid att EU avbryter sin olyckliga non-contact policy mot Hamas. Det är hög tid att tala med Hamas, med Fatah och med Israel och lyssna på deras bild av Europa. Att tala med någon innebär som bekant inte att man håller med den andre. Det innebär inte heller att man inleder ett samarbete. Men att tala med sin granne kan vara ett steg mot att finna sätt att leva tillsammans. Man sluter inte fred med vänner, men med sin fiende.Det turkiska kaffet i våra muggar började ta slut, men vår pratstund i tvättinrättningen fortsatte en stund till. Hathim hade rökt ett par cigaretter ytterligare och berättade vidare om sitt liv i USA samt att han efter studierna återvänt till Gaza och gift sig. Två av barnen tyckte om att rida och fick var sin häst. Det är dyrt med häst även i Gaza City. Och Hathim visar, inte utan stolthet, bilder där en av sönerna gör konster på hästryggen. Under åren fram till blockaden av Gaza hösten 2007 hade tvätteriet gått bra. Men nu under blockaden är det svårt.

Någon är förälskad i Rowan och berättar om det på en bilruta i Gaza City.

Medan affärerna var goda hade Hathim byggt en lägenhet vid stranden till Medelhavet. Där drack han varje morgon sitt kaffe med utsikt över havet. När han berättar om detta lyser ögonen upp, som om ett levande väsen från själva havet vaknat till liv i honom. Lägenheten klarade sig genom flera krig mellan Israel och Hamas, men i maj 2021 träffades den av flera raketer från Israel. Bedrövad, visar Hathim bilder där lägenheten är sönderskjuten och inredningen är totalt förstörd. Jag dricker upp det sista av mitt kaffe och lämnar sedan Hathim och tvätteriet. Hans berättelse är på en gång personlig men samtidigt allmän. Israel/Palestina-konflikten påverkar vardagen, även för den som inte vill delta i politiken men bara bo vid havet och sköta sina affärer.

Färska dadlar på Gallery Jamal, strax utanför Gaza City.

Idag är Israel/Palestina-frågan mer komplex än den var i september 1993 när Bill Clinton, Yassir Arafat och Yitzhaq Rabin skakade hand på gräsmattan utanför Vita Huset i Washington. Idag är de sekulära nationalisterna i Palestina försvagade. Oslo-processen har misslyckats, Israels ockupation fortsätter och dessutom finns inom Fatah en betydande korruption och en motvilja mot att delta i demokratiska val, något som ofta påpekas av diplomater. Israel har hållit Gaza under blockad i över 15 år. Drygt 2 miljoner människor i Gaza lever instängda, vilket bidrar till frustration och till att det blir krig. Efter den arabiska våren finns skarpa motsättningar mellan sekulära nationalister och islamister i flera länder i Mellanöstern. Kriget i Syrien pågår ännu. Och när flera islamister visat att de kan vinna demokratiska val vågar de sekulära partierna inte längre vara demokrater. Islamisterna har inte bråttom. De är i regel engagerade i välfärd. De organiserar ofta både sjukstugor och utbildning runt moskéer på landsbygden, i områden dit statens inte når. Men attackerna mot World Trade Center 9/11och terror-attacker i Europa från 2015 och framåt har gjort att alla islamister numer är djupt misstrodda i Europa och i USA. Men religioner är mångfacetterade fenomen vars form och innehåll bestäms av dem som deltar. Alla stora religioner, liksom kristendomen, har allt från Ku Klux Klan till Dr Martin Luther King inom sig.

Om Europa och USA vill bidra till fred i Mellanöstern bör de idag göra en djupare analys både av Mellanösterns och sin egen historia. Det går inte att väcka liv i Oslo-processen. Och non-contact policyn mot Hamas är en återvändsgränd. I Europa, liksom i delar av Hamas, finns fortfarande en stark antisemitism. I Europa var det redan för över 100 år sedan antisemitism som drev judar ut ur Europa för att etablera staten Israel. Rasismen är något som Europa ännu inte lyckats göra sig av med. De religiösa motiv som gör att många islamister inte vill erkänna Israel är stora hinder för fred och avspänning. Men lika stora hinder för fred och försoning är kristna i USA eller judiska bosättare som menar att Gud står bakom staten Israel. En lösning idag är inte möjlig genom att måla ut ena sidan som ond och den andra som god, men kräver nog att vi gräver lite djupare både i religionerna och i politiken.

Utsikt från utkanten av Gaza City. Den vita liggande L-formade byggnad till höger om stolpen ligger i Israel.

Berättelsen om Hathim och hans tvätteri handlar inte bara om honom och hans affärsverksamhet. Den handlar även om de bitvis irrationella storpolitiska krafter som skapar konflikter – eller försoning - mellan nationer. I väntan på att politiker och diplomater tar sig samman och minskar den stor-politiska polariseringen kan var och en av oss ändå göra något. Efter många år av stor migration till Europa lever vi alla i allt mer heterogena samhällen. Vi kan alla försöka minska polarisering där vi bor. Att idag, där du och jag bor, nyfiket och konstruktivt, bidra till att människor med olika bakgrund trivs tillsammans och skapar en gemensam framtid kan vara vår tids viktigaste uppgift. När den som driver en tvättinrättning bjuder på en kopp kaffe kan världen öppna sig.